Besedila: In Flames. Värmlandsvisan.

:
Ack, Varmeland, du skona, du harliga land!
Du krona for Svea rikes lander!
Ja, om jag komme mitt i det forlovade land,
till Varmland jag anda atervander.
Ja, dar vill jag leva, ja, dar vill jag do.
Om en gang ifran Varmland jag tager mig en mo,
sa vet jag att aldrig jag mig angrar.

Ja, nar du en gang skall bort och gifta dig, min van,
da skall du till Varmeland fara;
dar finnes nog Guds gavor med flickor kvar igen,
och alla a' de praktiga och rara.
Men friar du dar, sa var munter och glad!
Ty muntra gossar vilja Varmlandsflickorna ha;
de sorgsna - dem ge de pa baten.

Och Varmelandsgossen, han ar sa stolt och glad,
han fruktar for intet uti varlden.
Nar Konungen bjuder, da drager han astad,
bland kulor och blixtrande svarden.
Ja! Vore det Ryssar till tusendetal,
han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val,
an do eller segra med ara.

Och skulle han ej strida med gladje och med mod,
och livet sitt vaga, det unga?
Dar hemma sitter moder och beder for hans blod,
med Bruden, den alskade, unga,
en Varmelandsflicka, sa huld och sa skon!
For Kung och Land han strider, och hon skall bli hans lon,
Ho kan honom da overvinna?