Besedila: Kent. Mannen I Den Vita Hatten (16 áƒÂ¥r Senare).

En ba¤nkrad i en rastla¶s sen april
Jag tittar a¶ver axeln och ser dig blinka till
Jag kan fa? dig na¤r du vill
En vind bla?ser skra¤p la¤ngs korridoren en sista ga?ng
Och du & jag ha?ller andan och ha?ller ha¤nder i spra?nget
Det a¤r inte sa? la?ngt hem

a?n finns det tusentals ta?rar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
a?ntligen
De a¤r de dyrbaraste smycken du har
Sa? be aldrig om ursa¤kt igen
a?ntligen passerar vi deras gra¤nser

Minns du va?r blodseld, va?ran lag
Va?rt dumma korstra?g mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar a?t mig, fa¶rminskar allt till ett ska¤mt
Men jag ser pa? din a¤ngsliga ha?llning, din jagande blick att de ka¤nns
Att det a¤r la?ngt hem

Och snart finns det inga ta?rar kvar
De var va?ra att ge vemsomhelst
a?ntligen
De a¤r de dyrbaraste smycken vi har
Sa? be aldrig om ursa¤kt igen
a?ntligen sa¤tter du sja¤lv dina gra¤nser

Den da¤r pojken jag aldrig ka¤nde
Som gick pa? gator jag aldrig sa?g
Och ta¤nkte tankar jag aldrig ta¤nkte
Under ett tunt och flygigt ha?r

Och alla ka¤nslor slog och spra¤ngde
Hela vardagen full med ha?l
I en tid da? inget ha¤nde
I en stad som alltid sov

Men a¤lskling vi var alla en ga?ng sma?
Ja, vi var alla en ga?ng sma?
Ja, vi var alla en ga?ng sma?

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuva¶s
Och sa? odlar jag min ra¤dsla
Ja, jag sa?r sta¤ndigt nya fra¶n

Och i mitt va¤xthus a¤r jag sa¤ker
Da¤r va¤xer avund klar och gra¶n
Jag a¤r livra¤dd fa¶r att leva
Och jag a¤r da¶dsra¤dd fa¶r att da¶

Men a¤lskling vi ska alla en ga?ng da¶
Ja, vi ska alla en ga?ng da¶
Ja, vi ska alla en ga?ng da¶

Vi ska alla en ga?ng da¶
vi ska alla en ga?ng da¶
vi ska alla en ga?ng da¶